Sofie Lewerentz, 26, är sportchef och tränare i föreningen Gothenburg Cheer One, en av Sveriges största cheerleadingföreningar. GCO består idag 12 lag och skickar i år för första gången sitt lag Wildcats för att tävla på världsmästerskapen i Florida, som landslag. Jag pratade en stund med Sofie som är en av tränarna för Wildcats/Team Sweden all-girl 2015.

Hur började det?

Sofie berättar att det var kompisar som först tog med henne att prova cheerleading 2002. Då sökte hon sig till Superiors som då var den enda cheerleadingförening som fanns i Göteborg. Att sporten var riktigt rolig upptäckte hon först när hon tävlade på sitt första distriktsmästerskap 2003. Föreningen hade då bytt namn till Gothenburg Cheer One och det är till just GCO hon nu viger stor del av sin tid.

Tränarrollen

Sofie gjorde sin tränardebut 2004 och har sedan dess tränat ett stort antal tjejer både på junior- och seniornivå. Framgångarna lät inte vänta på sig. Allra första tävlingen kammade Sofies lag Sabres hem ett silver. Ett gäng medaljer har skördats sedan dess. Hon har bland annat lett juniorlaget Bobcats till två JSM-titlar och nu 2014 knep hon sitt första guld på SM med seniorlaget Wildcats. Sofie har ett brinnande engagemang och en stor glädje för sporten, vilket enligt henne själv är den viktigaste grunden till att bli en bra tränare. Hon har ett vaket öga för vad som fungerar och inte fungerar i ett program och kan korrigera om det behöver göras några justeringar som gör att rutinen får det lilla extra som behövs. Detta dels beroende på sin mångåriga erfarenhet som tränare men inte minst då hon även är utbildad domare.

Tränarkollegan Lea Mijatovic tycker att det fungerar mycket bra att coacha tillsammans med Sofie. De har funnit en fin balans och kompletterar varandra väl i sina olika tränarroller. Lea berättar att hon själv är den som ryter till om tjejerna inte gör sitt bästa under en träning. ”Sofie är inte alls skällig, som jag”, säger hon och ler. Lea nämner också att hon är evigt tacksam att Sofie håller i allt det administrativa. ”Hon är otroligt organiserad och har koll på sånt, till skillnad från mig som inte alls har det intresset”, säger hon vidare. ”Då drar jag hellre ett större lass på träningarna”.

Therese Johansson hade Sofie som coach när hon började sin karriär i cheerleading 2004. Therese beskriver Sofie som lugn och saklig i sin roll som tränare och med en stor passion för sporten som smittar av sig. Hon berättar vidare att hon upplevde att träningarna var väl planerade och att Sofie alltid hade tydliga mål. ”Sofie hade en klar plan från början och den planen vidareförmedlade hon till de aktiva och slutresultatet blev näst intill alltid som Sofie hade tänkt sig”. Numer har Therese själv många år som tränare med många fina meriter i bagaget. ”Sofies kvaliteter har inspirerat mig till att bli den tränare jag är idag. Hon är en stor förebild för mig och jag har alltid kunnat lita på stöttning från Sofie i vått och torrt”.

Sportchefsrollen

Vid sidan av sitt coachande verkar Sofie även som sportchef och styrelseledamot i föreningen. Hon har sedan 2008 haft ansvar för att tillsätta, utbilda, fortbilda och ta hand om klubbens alla tränare. Men när hon för två år sedan tillsattes som sportchef har ansvarsområdena ökat och nu arbetar Sofie för föreningen en dag i veckan. Hon har fortfarande övergripande ansvar för föreningens 35 tränare men även de rent administrativa uppgifterna som hallbokningar, anmälning till tävlingar, anordning av träningsläger, engagera externa instruktörer, bokning av resor osv. Denna säsong har även förberedelser och huvudansvar för genomförning av resan till Worlds fallit på hennes lott. Vid sidan av Wildcats kommer föreningen även att skicka laget Cougars, som efter en andraplats på RM i fjol kvalificerade sig till klubb-VM.

Sofie beskriver sin tjänst som bland det roligaste hon vet. GCO är en framgångsrik förening med många fina meriter men Sofie är noga med att även vårda bredden. Därför lägger hon lika stor kraft på alla lag oavsett vilken level laget tävlar eller tränar i. Alla tränare och lag ska ha samma förutsättningar att göra så bra ifrån sig som det går. Som sportchef har hon också ansvar för kvalitetskontroll, därför är hon ofta med och tittar på alla lagens träningar för att stämma av att de ligger i fas med det som de förväntats hinna med under säsongen. Sofie tycker också att det är viktigt att alla i föreningen ”drar åt samma håll” och jobbar mot samma mål och har samma visioner. En gång per termin samlar hon sina tränare och gemensamt planerar de framåt och utvärderar bakåt.

Tony Anderbecken är ordförande i GCO och han beskriver Sofie som navet som föreningen rör sig kring. Hon är den som driver den sportsliga utvecklingen och få saker sker utan Sofies vetskap. ”Hon har ett finger med i det mesta”, säger han med glimten i ögat. Tony är också mycket nöjd med att Sofie numer har fått möjligheten att var deltidsanställd av GCO då hon kan lägga mer tid på den operativa och sportsliga delen av föreningsarbetet utan att behöva göra så stort avkall på sin egen fritid, vilket var fallet tidigare.

Vägen till VM 2015

Wildcats tävlar i divisionen senior level 6, den högsta divisionen för seniorer i Sverige.  Sofie började träna laget hösten 2011. Visionen har hela tiden varit att skapa skapa spektakulära program med hög svårighetsgrad. Med  hjälp av Jamein Small har laget fått precis sådana program. 2011 kom Wildcats på tredje plats på SM. Bronsmedaljen innebar att de kvalificerade sig till klubb-VM följande år. 

Laget åkte över till Florida och tävlade på Worlds 2013. Det var lärorikt och Wildcats cheerleadade sig till en superb 11:e plats. Vid det här laget var målet definitivt fastställt. Sofie skulle tillbaka till Orlando men nästa gång som landslag. Ett par veckor efter att de återigen landat på svensk mark tävlade de på SM. Med en hårsmån missade de guldet och gick därför miste om uppdraget att bilda landslag kommande år.

Men så small det äntligen till i maj 2014. På SM i Nyköping vann äntligen Wildcats sitt SM-guld och strax därefter gav Svenska Cheerleadingförbundet GCO uppdraget att bilda Team Sweden all girl. Tränartrion Sofie, Lea Mijatovic och Aleksandar Vasic  vilade inte på lagrarna utan satte direkt igång med förberedelser, tryouts och reseplanering. Laget togs ut, koreografi beställdes och träningarna började. Jag frågar Sofie om träningsupplägget denna säsong skiljer sig från hur laget tidigare har förberett sig inför tävlingssäsongen. ”Den enda skillnaden är att vi i år har behövt vara klara något tidigare än exempelvis förra säsongen. VM går i april och SM i maj. Annars har vi inte tränat på annat sätt”.

Trots att hon nu ska rodda för resa, boende och tävling för två lag känns det lättare denna gång då hon redan organiserade resan till Worlds 2013. ”Det är mycket jobb men nu har jag ju mer tid avsatt för att kunna lägga ner tid på planering”, säger hon.

Förväntningar

När jag frågar Sofie om förväntningar inför världsmästerskapen svarar hon motvilligt på frågan om hur Wildcats kan placera sig resultatmässigt. ”Resultatet är egentligen inte alls viktigt så länge vi presterar vårt yttersta och utför vårt program lika bra som vi vet att vi kan. Klart att vi hoppas att vi hamnar i den övre halvan av resultatlistan men eftersom vi inte har någon som helst vetskap om vad de andra landslagen har för svårigheter och hur det har gått för dem i år så kan vi inte spekulera alls. För mig är det viktigaste att vi lämnar tävlingen med känslan att vi har gjort så bra vi kan”. När jag frågar Lea samma fråga är svaret ungefär detsamma. ”Jag önskar att laget gör så bra ifrån sig som vi vet att de kan och att de har roligt och suger åt sig nya kunskaper. Vi kommer ju att träna i Top Guns cheergym under resan och jag önskar att tjejerna får inspiration av att se andra lag träna”. Jag frågar igen om förväntningar rent resultatmässigt och Lea säger efter att ha tänkt ett tag: ”Jag hoppas att vi kan placera oss topp-5. Då hade jag blivit jätteglad”.

I morgon 17:e april, åker laget över till USA. Sofie har bockat för allt på sin checklista efter att ha kollat, dubbelkollat och trippelkollat. Nu hoppas vi på att ingen försover sig då det är samling på Landvetter flygplats redan klockan 5 på morgonen. Jag önskar dem lycka till på deras äventyr. Bara en sista fråga.

Vad är cheerleading för dig, Sofie?

”Livet”, svarar Sofie snabbt. När jag ber henne att utveckla svarar hon: ”Cheerleading är min största passion och mitt stora intresse. Glädje. Jag har alltid roligt och känner mig extremt trygg i vår miljö.

Lotta Anderbecken

16 april 2015